Den lilla badsjön

En liten berättelse från Tillsamman nr 2 1990 av Eos-medlemmen Arne Stråby om hur ett nakenbad kan uppstå publicerad i samband med att Ågestabadet nyligen hade invigts 1989.

Den lilla  badsjön
Vad tänker du på om du står vid en sjö en sommardag? Några tänker kanske på spinnspö och fiske. Andra nöjer sig med att njuta av solglittret och fåglar i vassen och den grönskande björken som speglar sig i vattnet. Och många tänker förstås på ett uppfriskande bad.

Det här skall handla om en vanlig svensk sjö, omgiven av skog. Det är gran och tall och lite björk också. Sjön här ingen sandstrand. Det är klippor och skogsterräng som går ända ner till vattnet. Därför är det ingen idealisk badsjö, och den har ingen direkt vägförbindelse heller. Man får gå eller möjligen cykla någon kilometer på en stig från närmsta bilväg.

Ändå kommer det folk dit och badar ibland, särskilt på helgerna men även vanliga veckodagar. Några är alltid lediga: sommarlediga ungdomar, mammor med barn, pensionärer och semesterlediga.

Det är något speciellt med badandet i den här sjön. Man har inte baddräkt utan badar naken. Jo, nog händer  det att någon baddräkt också syns där. Men det är inte vanligt. Det är ett inofficiellt nakenbad. Hur många sådan finns det i landet, och varför finns de just där?

Ingen av dem som badar här vet hur det började. Kanske var  det en slump. Någon man eller kvinna på skogsvandring kanske kom förbi en sommardag och kände för ett dopp. Är man ensam finns ingen anledling att blöta ner kläder för ett bad. Det gör man aldrig i badkaret. Kanske var det någon som inte tänkt på bad och som därför inte hade baddräkt med, vad vet jag.

Hur som helst så kanske han eller hon tyckte att det var skönt och kanske såg sjön som sin egen badsjö, lite avskild och sällan nyttjad för bad. Kanske var det flera personer som såg den så, och använde den utan att veta om varandra.

Men en dag måste det hända att två eller flera kommer dit ungefär samtidigt. Den oförnuftige kanske sträcker sig generat efter sin handduk, men kanske förnuftet ändå segrade. Kanske var det övertygade naturister som råkat gå till samma sjö?

Några fortsatte att gå till sjön hellre än att trängas med andra på en välbelägen strand där konvenansen fordrar baddräkt. Det kom ibland andra skogsvandrare förbi, ensamma eller i par, och de såg att här var det visst accepterat att bada naken, varför inte ansluta sig? Några hade nära och kom ofta, och andra bodde långt bort och kom mera sällan.

Det var förstås några som reagerade negativt och gick därifrån utan att bada eller tog på sina fåniga tygbitar. Men de kom sällan tillbaka. Nakenheten vid sjön segrade; den var ett informellt men etablerat nakenbad.

Det har nog betydelse hur man reagerar vid den första upptäckten av andras nakenhet. Någon kan ha gått hit för att bada naken i ensamhet. Men ingen äger ett bad­ställe i skogen, och faktiskt behöver många nakenbadare se att andra gör likadant.

Nakenbadandet har ökat med åren. Det finns badplatser som varit flitigt utnyttjade som textilbad men där nakenbad kommit in på senare år. Ofta är det då "längst bort", vid någon mindre tillgänglig del av sjön, ett ställe där ingen passerar utan kommer bara från ena hållet. Jag har sett många exempel på att om några börjar med nakenbad så följer andra snart efter.

Det här handlar inte om någon speciell sjö. l Stockholmstrakten kunde det vara Källtorpssjön, Söderbysjön eller Magelungen. Det kunde vara Mälaren vid Långholmen eller något av de många tiotals, kanske hundratals mer eller mindre officiellt etablerade nakenbad som finns över hela landet.

Alla kan hjälpa till att skapa fler nakenbad. Ta gärna för vana att bada naken vart du kommer, även om det inte är någon annan som gör det där just då. Några måste börja. Det är inte förbjudet att bada naken i Sverige. Bassängbad bör man nog undvika ännu, men vid strandbad bör man uppfatta baddräkt som något frivilligt. Det är längesedan en domstol fastslog att nakenbad i sig inte är förargelseväckande beteende.

Naturistföreningar eller små grupper av likasinnade kan lätt skapa nya nakenbad på detta vis. Man slår sig ihop några stycken, väljer ut ett lämpligt ställe och går dit några helger i rad och badar naken. Är man flera kanske man känner sig mindre uttittad och sprider vanan snabbare. För har man valt ett lämpligt ställe så kommer snart andra följa exemplet.

Arne Stråby

Vi slutar med den motion på vers som Gertie Lux lämnade in i Stockholms kommunfullmäktige, med yrkande att badplatser skulle upplåtas för nakenbad:

Du Stockholm, med böljande vågor och stränder, vars like får sökas i hundrade länder –
din sommar är ljuvlig, om än något kall, med grönska och vatten så klart som kristall. 
Och stadsbon blir uppspelt, får längtan i blick, att rena sin kropp från dess stressade skick.
Hon skyndar till stranden med trånande håg att låta sig famnas av smekande våg. 
Med iver hon låter de klädes plagg falla och ville få lägga åt sidan dem alla –
MEN där är det slut på vår sommars behag: Afroditiska lustar har stävjats i lag. 
Så hindras då stadsbon av fadd konvention att löga sin kropp i dess sanna version.

Motionen resulterade slutligen i att staden 1989 öpp­nade Ågestabadet som alltjämt är en oas för stadsborna.

Delar av denna text har också hämtas ur boken
Sol, hälsa, glädje  En bok om naturismen i Sverige,
ISBN 91-7910-649-8
Redaktör Olle Strand, Naturistföreningen  Nakenkultur, Uppsala
Finns på vissa bibliotek. Låna den.